Gatukonst

Mer här.

Språkrådets nyordslista 2011

Alla ord är inte helt nya, men de har ökat i användning eller varit aktuella under året.
Nyordsredaktör: Birgitta Lindgren

ac-förkylning, ac-snuva förkylning till följd av luftkonditionering
airbaghjälm huvudskydd som blåses upp vid en olycka
airbagjacka mc-jacka som blåses upp vid en olycka
appa att fixa med och använda sina appar i mobilen
arabisk vår situation som inger hopp om demokrati i arabiska
diktaturstater
attitydinkontinens oförmåga att hålla inne med vad man tycker
Bamseteorem motto som går ut på att den som är mycket stark också
måste vara mycket snäll
[tillskrivs Bamse, ”världens starkaste och snällaste björn”, men är
egentligen Pippi Långstrumps motto]
brorsantrick trick som går ut på att man lurar av någon något genom
skapa kontakt med offret och hänvisa till något som
hänt ens bror
[aktuellt i och med filmen Play]
brännskräp skräp som skall brännas (och inte komposteras eller
återvinnas)
bröllopsklänning ökad användning i stället för brudklänning
börsrobot datorprogram som används i börshandeln, jämför
robothandel
dumpling ökad popularitet: fyllt degknyte
döda vinkeln-varnare sensorer på stötfångare som fångar upp rörelse i den
döda vinkeln
fastlans frilans knuten till en viss arbetsplats
fixie, fixiecykel avskalad, snabb cykel med fast baknav, oftast utan
bromsar
flipperförälder förälder som vågar släppa i väg barnen och låta dem
klara sig på egen hand (i motsats till curlingförälder)
foliehatt (symbol för) rädsla för inbillad fara
[en foliehatt tros skydda mot strålning från rymden]
framåtlutad ökad bildlig användning: intensiv, energisk, företagsam
fulparkerare person som felparkerar extra grovt
[jämför andra ”ful”-ord som fuldelning, fuldans, fulsprit]
förlåt-turné,
förlåtelseturné
rundresa i syfte att be om förlåtelse för någon
försyndelse
[om Juholts rundresa]


förväntis en person eller något man förväntar sig något av
[lanserat av professor Micael Dahlén]
gps-väst en skyddsväst med inbyggd gps
jasminmöte fredligt protestmöte
[inspirerat av jasminrevolution]
jasminrevolution den fredliga revolution som ägde rum i Tunisien 2010–
2011
[jasmin är Tunisiens nationalblomma]
Juholtare förhastat uttalande som man snart tvingas backa på
[efter Juholt, som gjort flera sådana utspel]
kapselbryggare eller
kapselmaskin
espressobryggare där kaffepulvret ligger i kapslar
kawaii ökande användning: en barnslig och gullig modestil
[efter japanska kawaii ’gullig’]

knytkonferens konferens där man inte planlagt programmet från början
utan där deltagarna var och en bidrar med sitt föredrag
precis som på ett knytkalas

lunchdisco disco mitt på dagen
lyssna in ökad användning i den politiska debatten: lyssna på andra och
ta till sig deras åsikter. ”Jag står för ett nytt ledarskap i
Centerpartiet som handlar om att lyssna in”, sade
nyligen Annie Lööf

möbelhund en platta med fyra hjul som används när man flyttar
möbler
möpare (förkortning för) militärt överintresserad person
novellix en bok i litet format
[egentligen[namn på det förlag som lanserade sådana böcker]
nysare person som sprider nyheter och tips vidare
[efter engelska sneezer]

plankning
ny betydelse: det att lägga sig plant ned på en offentlig
plats och lägga ut foto av detta i sociala medier
[efter engelska planking]
post-it-krig tävling där företag utmanar varandra i utsmyckning av
fönster med post-it-lappar
[efter franska guerre des Post-it]

prehab träning för att förebygga skador
restdejting en tjänst där man kan matcha sina matrester med andras
och få ihop en måltid som man äter tillsammans
[lanserat av Lantmännen]
retronym nytt ord för något gammalt som måste bildas till följd av
att något nytt tillkommit; vanlig tv blir tjock-tv på grund
av platt-tv, vanlig bandy blir utebandy på grund av
innebandy
robothandel värdepappershandel som bedrivs av börsrobotar
seismisk bildlig användning: omvälvande
[efter motsvarande användning av engelska seismic i ett uttalande
av prins Charles]
skräpbot böter för nedskräpning enligt ny lag 2011
skämsfilter anordning som gör att andra inte kan se vilken musik du
lyssnar på via Spotify
slöjböter böter för att man bär slöja

säpojogg lopp där säkerhetspoliser springer i takt med ett fordon
(som på kronprinsessans bröllop) och lopp som
efterliknar detta
tasigförsamhet förmågan att ta sig för med något, entreprenörsanda
terja manipulera ett foto i bedrägligt syfte
[efter naturfotografen Terje Hellesø, som manipulerat djurbilder]

tjejsamla ägna sig åt samlande, men inte så intensivt utan bara så
att man nöjer sig med några stycken av det man samlar
på

åsiktstaliban person som endast tillåter en enda åsikt i en fråga

Språkrådet är språkvårdsavdelningen inom Institutet för språk och folkminnen, som är central myndighet på
språkets område. Språkrådet har till uppgift att följa och främja språkens utveckling i Sverige. Språkrådet
arbetar både med svenskan och med våra minoritetsspråk.

Saudi

Huset Saudi försvarar stolt - och numer ensamt - de gröna färgerna...

C-dur

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden -
alla log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han.
-
En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting var på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

(Tranströmer)

Diego Rivera

Diego Rivera, fullständigt namn: Diego María de la Concepción Juan Nepomuceno Estanislao de la Rivera y Barrientos Acosta y Rodríguez, född 8 december 1886 i Guanajuato, Guanajuato, död 24 november 1957 i Mexico City, var en mexikansk målare, gift med Frida Kahlo.

Under sin tid i Paris (1911-1920) kom Rivera att influeras av kubismen och blev på en resa i Italien (1920-1921) djupt imponerad av renässansens freskmåleri. Han återvände 1921 till Mexiko och målade ett flertal muralmålningar för den nya socialistregeringens officiella byggnader.

I Amerika (1930-1933) dekorerade Rivera börsen i San Francisco samt Detroit Institute of Arts i Detroit. Hans socialrealistiska måleri låg bakom den mexikanska konstens renässans i modern tid och utövade, genom konstnärer som Ben Shahn, ett viktigt inflytande på den realistiska strömningen i amerikansk konst på 1920- och 1930-talet.

Frieda Kahlo

Frida Kahlo, egentligen Magdalena Carmen Frieda[1] Kahlo y Calderón, född 6 juli 1907 i Coyoacán, Mexico City, död 13 juli 1954 i Coyoacán, Mexico City, var en mexikansk konstnär.

Frida Kahlo visade tidigt intresse för konst, men det var först efter det att hon 1925 råkat ut för en trafikolycka och blivit sängliggande som hon började måla. Olyckan orsakade permanenta skador på både hennes ryggrad och livmoder, vilket gjorde att hon under resten av sitt liv kämpade med svåra och ständigt återkommande smärtor och vilket också skulle påverka hennes konst.

Det tog lång tid innan hon åter kunde gå. Den konst hon skapade var ofta slående och chockande, och återspeglade hennes turbulenta liv.

Ulf Gripenholm

Sed ut perspiciatis unde omnis iste natus error sit voluptatem accusantium doloremque laudantium, totam rem aperiam, eaque ipsa quae ab illo inventore veritatis et quasi architecto beatae vitae dicta sunt explicabo.

Nemo enim ipsam voluptatem quia voluptas sit aspernatur aut odit aut fugit, sed quia consequuntur magni dolores eos qui ratione voluptatem sequi nesciunt.

När man ser något i luften, klart man funderar. Var det en violettkantad guldvinge, en gulfläckig glanssmygare, en bredbrämad bastardsvärmare eller kanske bara en enkel smultronvisslare?

Its clean enough to be seen inside a contemporary home or bad ass enough to see inside bubba’s back yard hot rod shop. In all seriousness…if you have a kid…you need to buy this.

Saab och media

Den allt mer tillspetsade mediala rapporteringen runt Saab ­påverkade med all sannolikhet tingsrätten i Vänersborg att fatta ett beslut som går stick i stäv med ett rationellt tänkande. Man har vikt sig för den journalistik som anser att Saab måste läggas ner.
Alla som arbetar och verkar för ett livskraftigt Saab har generellt utmålats som mindre hedervärda personer som enbart är ute efter att berika sig själva. Vem som är värdig att tillvarata bolagets intressen förtäljer inte journalistiken, man ser hellre en ödeläggelse än att någon ska tillskrivas förtjänsten för att Saab överlever.
Den allmänna opinionen påverkas naturligtvis starkt av den ensidiga rapporteringen som vägrar att belysa regeringens roll i Saabaffären. Hur tydligt det än är ­väljer svenska journalister att blunda för att regeringen gång på gång uttalat sig om att Saab inte har någon framtid.

Det började redan innan Spyker förvärvade bolaget och sedan har det bara fortsatt. Den obegripliga blockeringen av Vladimir Antonov har inte heller diskuterats. Varför granskas inte ­regeringens roll? Handlar det om okunskap eller rädsla?
Media ger i stället utrymme åt ett stort antal så kallade ”experter” för att kommentera läget. Dessvärre tycks experterna ­sällan ha någon större insikt om den komplicerade strukturen runt en bilindustri. Saab har ­tusentalet underleverantörer och återförsäljare och det är en mycket skör organism som vid en konkurs riskerar att totalt kollapsa. Om man sedan vill försöka få i gång klustret igen krävs mångmiljardbelopp och lång tid.

Victor Muller beskylls för samtliga finansiella problem som Saab i dag har. Vem talar om motvinden som det svenska ­etablissemanget, media och inte minst regeringen erbjuder?
Victor Mullers uppgift är övermänsklig. Han har ett ­engagemang för Saab som inte i första hand har någon koppling till egna ekonomiska vinningar. Han har gjort mycket stora personliga uppoffringar, det är tragiskt att se det bemötande han nu får, jag kan inte annat än konstatera att priset för detta har ­varit mycket högt, han har inte heller fått betalt för sitt arbete då de beslutade ersättningarna delvis uteblivit.

Saab har i dag inga ”sjuka” ­delar trots att ”experterna” hävdar motsatsen. Företaget är ­vitalt med ett helt nytt modellprogram som aldrig varit bredare, Saab engineering har ett spektrum av möjligheter med en mängd efterfrågade tjänster, för att inte tala om reservdelsbolaget som gör en årlig vinst runt en halv miljard kronor.
Saab kan med lätthet generera rejäla vinster till sina ägare ­inom tre år. Saab har nästan ­aldrig sålt färre än 120 000 bilar, ­under många år med ett tio år ­gammalt modellprogram. Saab, som har ­varit en division inom GM, har till stor del fungerat som ett ­utvecklingsbolag åt Opel, Buick och ­Cadillac, där stora delar av kostnaderna belastats Saab.

Var är den goda tanken om att tillvarata skattebetalarnas pengar, i händelse av en konkurs – då samhället kan komma att belastas med kostnader på 15–20 ­miljarder kronor? Vem står för denna nota om inte skattebetalarna? Regeringen väljer att sila mygg och svälja kameler.
Man kan jämföra Saab med ett barn i en pool som håller på att drunkna, med livbojen i hand står regeringen och Europeiska investeringsbanken, EIB, som väljer att titta bort. Ett passivt agerande är lika illa som en uppsåtlig skada.

Jag hoppas på en mer opartisk, nyanserad och framför allt initierad medierapportering om Saab från alla perspektiv, något som vi ser en total avsaknad av i dag. Om den granskningen ­uteblir vill jag gratulera regeringen som lyckats föra både journalister och det svenska ­folket bakom ljuset i Saab-­frågan, en bragd i sig.

Lars Carlström

Över Berings sund

Bron över sundet mellan ryska och amerikanska Diomedeöarna

De fyrdubbla tunnelrören under Berings sund

Vitus Bering - en dansk upptäcktsresande i rysk tjänst

Redan Tsar Nicholas II drömde om en tunnel som skulle binda ihop kontinenterna Asien och Nordamerika. Det var 1905. Nu, 106 år senare, ser det ut som att tsarens drömmar kan komma att realiseras, rapporterar flera medier i dag.

Ryssland godkände i dagarna bygglovet av en tunnel som ska gå genom Berings sund och binda ihop Sibirien med Alaska. Bygget, som planeras kosta runt 65 miljarder dollar, kommer göra det möjligt att resa från London till New York, via transsibiriska järnvägen, med tåg.

Och nu har ryktet om en tunnel mellan USA och Ryssland fått bränsle efter att ryske miljardären Roman Abramovich, känd i Europa för att äga engelska fotbollslaget Chelsea, investerat i världens största tunnelborr. Med 19 meters borryta i diameter är det den första borren av sitt slag som kan skapa en fyrfilig motorvägstunnel. Abramovich är också guvernör över regionen Chukotka där Rysslands nordöstligaste punkt, udden Kap Dezjnjov, ligger.

Tunneln skulle bli en direktlänk mellan två nationer som historiskt sett haft stora konflikter. Bygget skulle underlätta handeln mellan kontinenterna avsevärt, över 100 miljoner ton varor beräknas kunna fraktas med tåg genom tunneln årligen. Detta förutsatt att bygget av en välfungerande höghastighetsbana genomförs i tunneln. Tidsramen för tunnelbygget uppgår till 15 år. En påbyggnad med tågräls som binds ihop med det nordamerikanska och ryska tågnätet skulle ta ytterligare tid.

Det gigantiska bygget skulle också bli världens längsta undervattenstunnel, nästan dubbelt så lång som den fem mil långa Channel Tunnel mellan Dover i England och Calais i Frankrike. Som planen ser ut just nu kan tunneln byggas i tre etapper med de två Diomede-öarna som ligger mitt i Berings sund som ”hållplatser”. Den som färdas sträckan kommer också att korsa datumlinjen.

Vintertid kan man på isen vandra de få kilometrarna mellan öarna, mellan Ryssland och USA, och över datumlinjen som går mitt emellan stora och lilla Diomede.

Att måla på originalet

Här gör konstnären en målning av originalet, på originalet.

Öppna fyrar 20-21 augusti

"Det började med ett sällskap engelsmän, en svensk seglare och deras gemensamma känsla att världens fyrar borde få en egen helg. En helg där de förut helt oumbärliga ljusspridarna uppmärksammas. För att sprida kunskap och öka allmänhetens intresse. Och så blev det.

För nio år sedan firades den första internationella fyrhelgen.
– Sedan dess har intresset växt för varje år. De senaste åren har fyrarna i Sverige tillsammans haft nästan 10 000 besökare under helgen, säger Esbjörn Hillberg, ordförande i Svenska fyrsällskapet och den som tillsammans med engelsmännen tog initiativ till fyrhelgen..."

Läs mer

Pixelate

codex argenteus

Silverbibeln, (lat. Codex argenteus, egentligen "silverboken"), unik handskriven evangeliebok på det numera utdöda språket gotiska från början av 500-talet. Silverbibeln är den absolut främsta källan till gotiskan.[1] Silverbibeln kan därför räknas som kulturhistoriskt ovärderlig när det kommer till språk- och kulturforskning.
Bladen är tunna purpurfärgade pergament av mycket hög kvalité, och bläcket som använts är antingen silver eller guld. Den dominerande silverfärgade texten har gett upphov till titeln silverbibeln (silverboken). Boken kom till Sverige 1648 som krigsbyte från Prag. Den införlivades i drottning Kristinas bibliotek, och efter hennes abdikation skänktes den till Isaac Vossius som tog den med sig tillbaka till Holland. Den återköptes senare av svensken Magnus Gabriel De la Gardie som sedermera skänkte den till Uppsala universitet år 1669. Nämnas kan att någon, möjligen Olof Rudbeck d.ä. (1630 - 1702), professor på Uppsala universitet, utförde förfalskningar i Silverbibeln. Genom att ändra i originaltexten framstod det plötsligt som att Jesus besökt templet i Uppsala. Syftet var att göra Uppsala till den västerländska civilisationens vagga.

Ormo portar

Halvvägs mellan Järnvägsbron över Nodre älv och färjeläget i Kornhall finns detta mycket speciella byggnadsverk, skärmanläggningen vid Ormo - en höj- och sänkbar barriär, som ska hindra saltvatten från att, vid högvatten och västliga vindar, tränga upp i Göta älv. Göteborg har sitt färskvattenintag vid Alelyckan/Lärje, nedströms Kungälv.


Ormo skärmanläggning

(57-50,4N 11-54,3E) Sjökort 931
Skärmanläggningen är obemannad och fjärrstyrd.
Öppning/skärmfällning beställs genom tel. 0696-178 80

För genomfart Ormo - Kungälv och vidare in i Göta älv måste den sjöfarande passera tre broar:
Nordre älvs järnvägsbro; fast bro med fri höjd 12,5 m.
Kungälvs Motorvägsbro, fast bro med fri höjd 12,5 m.
Nordre älvs landsvägsbro, öppningsbar, fri höjd 5,2 m.


Övriga upplysningar

I skärmanläggningen finns två passager: en småbåtspassage med bredd 5 m och djup 1,8 - 1,2 m och en farledspassage med bredd 65 m och djup ca 5 - 4 m. Se vattenståndsvisare vid sidan av slussen. Tidvis kan stark ström förekomma.

Nordre älv är det vatten som skiljer ön Hisingen i Göteborgs kommun från fastlandet på dess norra sida. Nordre älv löper från Göta älv vid Kungälv och ut i havet lite över en mil längre ner, en sträcka på ungefär 16 kilometer. Nedströms Kungälv ligger den lilla ön Ragnhildsholmen, intill den plats där den medeltida staden Kongahälla låg, nära den nutida tätorten Ytterby. Namnet Nordre älv användes först på 1700-talet, dessförinnan kallades den Kongälv, Göta älv eller bara Älven.

Det som nu är Nordre älv var för cirka 10 000 år sedan en djup glacial fjord. Människor har länge varit bosatta längs älven och det finns åtskilliga lämningar längs stränderna, till exempel gravfält från järnåldern. Rester av en pålspärr har hittats tvärs över älven i Kallerhamn. Här har också rester av ett varv från vikingatiden hittats.

Gamla Kongahälla har aldrig grävts ut, trots att den länge var Nordens största stad och antagligen viktig under mycket längre tid än den där byhålan Birka som östersjöborna brukar tala om. Att man inte grävt ut beror antagligen till stor del på att området är bebyggt och brukat - lantbrukaren som bor här, på Kastellegården, vill förstås bo kvar...

Kastellegården - klicka för större bilder

Ett äldre färjeläge sett från Ragnhildsholme-sidan över älven mot Kastellegården

Första gången Kungahälla nämns av samtida historiska källor är av en normandisk författare 1135. Då hade staden stor politisk betydelse och ett par årtionden senare nämns staden i ett arabiskt geografiskt verk.

Älven mynnar ut i den breda Nordre älvs fjord, sötvattnet från älven blandar sig med havsvattnet och bildar ett så kallat estuarium, ett vattenområde med varierande salthalt. Älvmynningen är förklarat som naturreservat, Nordre Älvs estuarium. Ur fiskesynpunkt går gränsen mot havet längs en linje dragen från västligaste udden av Kalhed Näsa (Kali Näsa) på Hisingen till västligaste udden av Klubbenäs på fastlandet.

Älven används som fiskevatten. Storvuxna gäddor och annan sötvattensfisk samt en del saltvattensfisk trivs där. Det är också ett viktigt vandringsstråk för lax, havsöring och ål.

Alldeles vid älvkanten i Kungälv ligger bandyarenan Skarpe Nord.

Nordre älv används normalt bara av småbåtstrafik, eftersom vattendjupet vid mynningen endast är omkring 2 meter. Älven korsas av följande broar, dammar och färjor i nedströms ordning:

Nordre älvs landsvägsbro som tar Färjevägen (gamla E6) i Kungälv över älven till Fästningsholmen. Det är en öppningsbar dubbelklaffbro, vars segelfria höjd vid stängd bro är 5,2 meter, vid öppen bro 24,3 meter.

Kungälvs Motorvägsbro (Nordreälvsbron) som tar Norgevägen (E6) över älven. Det är en halvfast bro med segelfri höjd på 12,5 meter. Kan öppnas endast i undantagsfall.

Nordre älvs järnvägsbro som tar Bohusbanan över älven nära Ytterby. Det är en halvfast bro med segelfri höjd på 12,5 meter.

Kornhalls färja är en linfärja som drivs av Vägverket, den går mellan Brunstorpsnäs på Hisingen till Kornhall på Kungälvssidan.

Översiktskarta

(Källor; Tjörns kajakklubb, Sjöfartsverket, Wikipedia mfl.)

Vattenlekar

Les Paul

Les Paul

Wolfsburg

Krom, blänk och glans kan vara ett svar på en fråga som man rodnar av att ställa.

Slättlandskap 1934 Olja på duk

Klicka här för en större och mer rättvis version.

Gerhard Wihlborg, född 1897 och död 1982 i Ystad. Studerade vid Konstakademin i Stockholm mellan 1919 - 1922. Under det tidigare tjugotalet arbetade konstnären med en färgskala och ett manér som leder tankarna till de gamla holländska mästarna med deras egendomligt lysande färger och nästan emaljhårda yta.

Det är ett mycket behärskat måleri, som här kommer fram och med strikt penselföring. Men allteftersom åren gick, märker man att den hårda och distinkta teckningen mjuknar, färgerna mister något av sin emaljton, men lystern döljer sig ännu kvar. Kompositionerna hålls dock samman vare sig det gäller stilleben, ett landskap eller ett porträtt.

Från denna färgkraftiga epok gled konstnären under sitt sökande efter nya uttrycksmedel över i något som recensenterna kallade kritperiod. Då hade Wihlborg kommit ifrån den färgkraftiga perioden. Tavlorna verkade, mera kalla, reflekterat kyliga och opersonliga, även om de i allt bar konstnärens prägel.

Från kritperioden sökte sig Wihlborg över till nya uttrycksformer i fråga om färg och under 1950 - 1960-talen finner man åter färgglädje och värme över dukarna.

Som porträttör har han även hedrats med offentliga uppdrag, till exempel den temperamålningen som finns på Ystads läroverk som fullbordades i början av 1940-talet och som Prins Eugen, då boendes på Österlen, visade ett stort intresse för och berömde konstnärens måleri.

Under mitten av 1930-talet hamnar konstnären i något, som för den som tidigare njutit av hans manligt behärskande konst, mest av allt verkar revoltion. Teckningen och kompositionen håller, men färgerna sprakar. Vore det inte för att rött inte ingår i större utsträckning, skulle man känt sig böjd att tala om fyrverkeri.

Wihlborg bodde på föräldrargården i Grimshög, strax utanför Löderup. Han var en trogen son av Österlen. Det var samma trygghet över honom som över det österlenska landskapet och lika litet påträngande var han som denna slätt, som bjuder så oändliga skönhetsvärden för den som kan se, men aldrig tvingat sig på någon.

Beatrice, Underbart & Moraeus

Nasjonale turistveger

Turistattraksjonen Nasjonale turistveger - kjøreturer gjennom det flotteste av norsk natur - består av 18 utvalgte strekninger fra nord til sør.

Fjell, fjord og kyst er bærebjelker i kjøreopplevelsen. Spenstig arkitektur i vakker natur utgjør attraksjonens særpreg...

Kolla in

Männen som missbrukar Bob

På tisdag fyller Bob Dylan 70 år och firas av hängivna tillbedjare över hela världen. Få andra artister har en lika beroendeframkallande inverkan på sina fans, som låter sig berusas av varje detalj i idolens liv och karriär. De finns i alla åldrar och politiska färger men de har en sak gemensamt: de är alla män. DN:s Hanna Fahl har träffat dem.

Jag ligger naken på parkettgolvet och försöker yogaandas och öppna porerna för Bob Dylan. Det är inte en situation jag någonsin förväntat mig att vara i, och jag är gravt obekväm, men här ligger jag. ”But something is happening here, but you don’t know what it is, do you, Mister Jones?” sjunger han i mina hörlurar. Det är sista anhalten på min jakt efter hemligheten bakom Dylanmannen, och jag väntar på en insikt. Kommer den inte nu kommer den aldrig, tänker jag.

Bob Dylanmannen är inte främmande för mig. Jag har mött många i mitt liv. Faktum är att min närmaste vän är en Dylanman. Det är där jag börjar, några veckor före nakenlyssningen.

Han heter Fredrik Egefur. Han är trettiofem, bor i Malmö och forskar i historia och jobbar som arkivarie. Vi lärde känna varandra när jag var nitton; en vänskap som till häpnadsväckande stor del gick ut på att vi bråkade om Bob Dylan. ”Jag hatar gubbrock”, koketterade jag, ”jag lyssnar bara på ny musik”. ”Du är ju helt dum i huvudet”, svarade Fredrik. Han var av den bestämda uppfattningen att allt nytt bara var sämre versioner av sådant som redan gjorts. Företrädelsevis av Bob Dylan.

Vi har sedan länge lagt grälen bakom oss efter att jag en gång vrålade ”vi ska aldrig mer prata om musik, någonsin!” och eventuellt drämde igen en eller annan dörr. Men när jag ringer honom och förklarar vad jag ska skriva om blir Fredrik orolig.

– Du ska väl inte göra dig lustig över Bob Dylanmannen? Gör du det, gör du dig lustig över mig.

Jag ska inte raljera, försäkrar jag. Flera av mina bästa vänner är ju Bob Dylanmän!

Jag vill bara förstå. Fredrik muttrar. Men sedan blir han entusiastisk.

– Ska du skriva om Dylan måste du ju lyssna på alla album, och se filmerna, det är faktiskt lika bra att du kommer ned till mig i Malmö. Är du upptagen i helgen? Jag kan berätta allt. Hanna, jag har längtat efter den här dagen i över tio år!

Det är sant, Fredrik har väntat i ett drygt decennium. Försökt övertala mig, spela låtar för mig, handgripligen tvinga mig att förstå. Det finns ett fotografi på mig där jag håller upp omslaget till ”Blonde on blonde” och formar läpparna till en kyss. Jag hade förlorat ett vad, och Fredriks pris var den här bilden på mig och Bob, två av hans allra käraste bundsförvanter tillsammans. Han har vårdat fotografiet ömt.

Jag känner Bob Dylanmännen. Men jag har aldrig förstått dem. Det är inte besattheten som alienerar mig; inte alls. Som ägare av Pet Shop Boyspromos och Bob Hund-testpressar, som någon som följt efter indieband på turné, som fattat livsavgörande beslut baserade på en textrad på The Sundays ”Reading writing and arithmetics”-album, har jag lättare att relatera till en hoarder än till någon som inte samlar alls. Jag borde kunna samtala normalt om musik med någon som åker på hundra Dylankonserter om året, vi borde vara av samma art, samma ras, samma subkultur. Borde. Men så fungerar det inte med Dylanmännen. Vi kan inte förenas i ett allmänt intresse för musik. Det är inte ens alla Dylanmän som tycker om att umgås med andra Dylanmän. Fredrik, till exempel, har aldrig tyckt om fanforumen på nätet.

– Jag har alltid sett min relation till honom som lite mer individuell. Det är jag och Bob, säger han.

Jag har en smygande misstanke om att Fredriks kampanj är kluven. Han vill att jag ska förstå, men vet samtidigt med orubblig övertygelse att jag aldrig skulle kunna. Inte på samma sätt som han. Det är han och Bob.

Jag försöker ändå. Jag börjar med ”Highway 61 revisited”, på Fredriks inrådan. Det är fint. Jag tycker om det. Men det räcker inte.

– Det finns många andra fans som nästan inte sett honom live. Men den riktige Dylan är ju liveartisten nuförtiden!

Manfred Piltorp är nästa Dylanman på min lista. Jag ska gå till botten med Dylanmannens enigma, med varför jag inte kan relatera. Och nu har jag hittat ett exemplar som tillhör en subsubkultur: Dylanlivemän. Manfred Piltorp är 57 år, säljer till vardags varmluftsapparater och bor i Alingsås. Han har sett 113 konserter med Bob Dylan och äger runt 900 bootleginspelningar av Dylan live. Han har gjort egna omslag till samtliga. För honom är texterna inte det viktiga, inte studioalbumen heller egentligen. För Manfred Piltorp ligger tjusningen i att få höra Dylans låtar i olika, ständigt nya versioner.

– När jag såg honom på Berns spelade han ”Billy”, och det har han aldrig gjort varken före eller efter det. När låten började tänkte man: kan det verkligen vara? Man trodde det inte riktigt.

Manfred Piltorp försöker också fotografera Dylan på alla spelningar han ser, trots att det oftast är kameraförbud. Vid det här laget har han tillräckligt många exklusiva Dylansmygfotografier för att göra utställningar. I augusti visar han sin samling i Göteborg.

– Jag brukar stoppa kameran innanför byxorna, och så ser jag till att gå där det står en kvinnlig vakt. De brukar inte känna efter så noga just där.

Han reser till spelningarna världen över med två kompisar, och han har också frälst sin hustru, som är på god väg att bli Dylanliveman och följer med på åtminstone någon konsert om året. Manfred Piltorp är en vänlig man och berättar gärna och länge om hur fansen hjälps åt att skaffa konsertbiljetter åt varandra och hålla utkik efter vakter när man smygfotar. Men bakom den kamratliga fasaden anar jag en smygande, kanske undermedveten, lätt irritation över dem som är vanliga Dylanmän.

– Han har turnerat oavbrutet i tjugofem år och gör hundra konserter om året. Visst, han kommer ut med en del skivor, och vissa är väldigt bra. Men jag har svårt att förstå dem som inte går på konserterna, det är ju halva hans konstnärskap!
Vissa specifika Dylanfans stör honom lite extra mycket. Som Michael Wiehe.

– Han har inte lyssnat på Dylan sedan -66. Hur kan man säga att man gillar Dylan om man inte lyssnat på fyrtio år, det är bara skitsnack! Och han får mycket uppmärksamhet för det också, blir intervjuad om Dylan hela tiden. Han är ett irritationsmoment. Låt dem som vet vad Dylan gör i dag uttala sig i stället.

För mig är det en djungel. Alla Dylanmän verkar ha sin egen, helt privata uppfattning om hur man är en riktig, korrekt Dylanman. Manfred Piltorp dissar Wiehe. När jag berättar för min kompis Fredrik om Manfred Piltorp fnyser han och avfärdar Dylanlivemännen som frimärkssamlare. Och när jag nämner Fredrik Wikingsson, som berättar om sitt liv som Dylanolog i artikeln som följer, blir Fredrik nästan arg.

– Wikingsson, han är en sån som dundrar in en Dylankrönika då och då för att kokettera med sin nördism, för att visa att han inte bara är en sellout och har kvar lite cred.

Han säger det med förakt i rösten.

Det börjar bli tydligt att jag aldrig kommer att bli en Dylanman, eller förstå dem, genom att prata med dem. De är för individualistiska, för olika varandra i detaljer som är för små för att jag ens ska lägga märke till dem. De är för upptagna med att definiera sitt eget Dylanmanskap för att ens förstå mina frågor.

Det är när jag pratar med Erik som jag på allvar börjar misstänka att det finns ett visst mått av självupptagen autoeroticism i Dylanmännens förhållande till sin idol. Ett självbekräftande, ett speglande, ett tillfredsställande som bara Dylan kan ge dem och som man bara kan uppnå om man hänger sig fullkomligt. Det slår mig på riktigt när Erik berättar om nakenlyssnandet.

Erik är inte hans riktiga namn. Han vill vara anonym och betraktar sig som pensionerad Dylanman. Eller kanske tillfrisknad. Han är drygt trettio, bor på Södermalm i Stockholm och har ett hippt jobb och moderna kläder. När man ser honom skulle man aldrig gissa att han varit Dylanman, men när Erik var yngre skrev han ned alla verser till ”All along the watchtower” för hand i en fin anteckningsbok och citerade ”It ain’t me, babe” till tjejer han var kär i. Och så brukade han och hans bästa kompis lyssna på Dylan nakna.

– Vi låg på ett golv med en skivspelare och ”Highway 61 revisited”, och sjöng insiktsfull fylleallsång till ”Ballad of a thin man”. Igen och igen. Vi tyckte så mycket om att nakenlyssna, ibland hände det att vi bara sa ”nej, fan, klockan är halv sju på morgonen, nu kör vi nakenlyssning va?” Sedan tog vi av oss alla kläder. Jag kan faktiskt inte förklara det här, det var bara en grej vi gillade att göra.

Jag stirrar på Erik. Frågar och frågar. Vari låg lockelsen? Varför nakna? Hur gick det till när ni klädde av er, var det inte obekvämt, var ni verkligen inte egentligen attraherade av varandra? Men nej, det var inget sexuellt över nakenlyssnandet, säger Erik. Möjligen undermedvetet homoerotiskt, erkänner han, men mest var det ett sätt att komma närmare varandra och Bob Dylan.

– Jag tror att den här nakengrejen hade väldigt mycket med Dylanmanbeteende att göra. Vi lyssnade på texterna, förstår du. Och vi förstod hela innebörden av dem.
Bilden förföljer mig i flera dagar efter att vi pratat. Jag försöker klistra in mig själv i scenen, badande i, penetrerad av Bob Dylan, med Dylan inträngande genom min nakna hud. Det känns obscent. Är det det här jag måste göra för att förstå Dylanmannen? Ge mig själv till Dylan? I så fall känner jag mig inte redo att kapitulera.

Jag gör ett sista försök att samtala mig till en Dylaninsikt. Roland Poirer Martinsson tar emot mig på sitt kontor på tankesmedjan Timbro. Han är chef där, fyrtionio år gammal, och mest känd som konservativ debattör. Han har bland annat skrivit debattartiklar om hur vänsterrörelsen annekterat Bob Dylan på helt felaktiga grunder.

– De vet inte vad de pratar om, det är omöjligt att politisera Dylan. Om det är något han gjort, så är det att frånsvära sig att bli talesman för politiska riktningar eller för en viss generation eller stil. Han flyr så fort omgivningen försöker placera honom.
Roland Poirer Martinsson har, som alla andra, sin egen relation till Dylan. Den formades när han var fjorton, i en skivaffär där han på inrådan av en kompis köpte sitt första Dylanalbum, liveskivan ”Hard rain”. När han kom hem lyssnade han oavbrutet på den, första sidan om och om igen i flera veckor. Han såg ingen anledning att vända på vinylen; a-sidan var ju så bra! Sedan dess har han älskat Dylan. Hemma har han en tavla Dylan målat, den hänger så att man ser den så snart man öppnar ytterdörren. Jag ber honom försöka förklara exakt vad det var som fångade honom den där gången i fjortonårsåldern, kanske kan jag återskapa det?

– Det var texten till ”One too many mornings”. Den är väldigt vemodig. Som en romantisk elegi från tidigt artonhundratal, den stämningen. Och även ”Idiot wind”, från hans berömda skilsmässoplatta. Här är han så förbluffande elak och sjunger om hur den här kvinnan ligger död efter att en häst kastat av henne, det är blod på sadeln och flugor surrar kring hennes öga.

Jag köper låtarna på Itunes och sätter mig med hörlurar och lyssnar. Släcker ljuset hemma, försöker koncentrera mig. Jag tycker om det på ett lågmält sätt. Men det där drabbande, intensiva, den djupt personliga beröringspunkten, det vägrar fortfarande infinna sig. Och att Roland Poirer Martinsson vid fjorton års ålder kände att texterna om ond bråd skilsmässodöd handlade om hans värld och rörde sig i hans verklighet finner jag omöjligt att förstå. Jag frågar och får svar:

– Jag kan bara försöka psykologisera det, men jag hade tvingats bli en väldigt brådmogen fjortonåring och växte upp i ett väldigt trasigt hem. Mina föräldrars äktenskap hade varit över i flera år, och det hade varit rena skräckkammaren för oss barn. Dessutom var det ett missbrukshem. Jag kände mig väldigt mycket som en outsider, och det kanske är det perspektivet Dylan har.

– Det är som ett eget universum, försöker min vän Fredrik Egefur förklara. Jag har ringt upp honom igen, förvirrad över varför jag inte kan känna den där underbara känslan av samhörighet som så många verkar hitta hos Bob Dylan.

– Det är som att ge sig in i en boksvit eller ett tv-spel, ju mer man vet om Dylan, desto bättre blir det. Det hänger säkert ihop med mitt val av yrke som forskare; fotnoter och arkivmaterial är viktigt för mig. Att gå tillbaka i tiden och jämföra.

Jag frågar varför han tror att jag inte kan förstå, och Fredrik suckar och erkänner, precis som jag misstänkt, att han nog trots övertalningskampanjerna alltid vetat att jag inte skulle haja. Och om jag mitt i våra stora Dylangräl för tio–tolv år sedan hade erkänt att jag tyckte att Dylan var helt okej, så hade det inte hjälpt.

– Då hade jag nog bara drämt dig i huvudet med mina Dylankunskaper. ”Jaså, du gillar de låtarna, jo, så kan man ju tycka...”.

Fredrik har många gånger använt sig av Dylan som maktmedel i vår relation, och i sin relation till andra. Som ett sätt att positionera sig. Som ett ställningstagande, som ett plakat som förklarar honom och hans personlighet med all önskvärd tydlighet. En gång såg jag honom försöka ragga upp en tjej på krogen genom att skälla ut henne för att hon inte hajade Dylans storhet.

Det är nog en härskarteknik, erkänner han lite skamset. Jag frågar vad som skulle hända om han träffade en tjej som gillade Dylan lika mycket som han.

– Det skulle nog vara lite skrämmande. Jag har faktiskt träffat en tjej som var en Dylanman, hon hade till och med samma frisyr som Dylan har på planschen som hänger över min säng. Men när jag sov över hos henne satt det en bild på Håkan Hellström i sovrummet. Då försvann förtrollningen.

Jag gör ett sista desperat försök. Vill motbevisa Fredrik, vill visa att jag kan fatta. Så en kväll efter några glas vin klär jag av mig alla kläder, lägger mig raklång på golvet och mosar på ”Highway 61 revisited” en sista gång. ”You walk into the room with your pencil in your hand. You see somebody naked and you say, who’s that man?” sjunger Bob Dylan i ”Ballad of a thin man”. Parketten trycker mot skulderbladen. Jag andas djupt.

Ta mig, tänker jag. Gör det, bara. Jag tänker på Manfred Piltorp med kameran i brallorna. Jag tänker på Roland Poirer Martinsson som fjortonåring. På Fredrik och på Erik. Om Dylan trängt in i alla dem på det där djupa psykologiska planet, blivit en del av dem, varför inte i mig?

”Because something is happening, but you don’t know what it is, do you, Mister Jones?” sjunger Dylan. Jag börjar till slut känna något, en vag känsla av identifikation. Håren reser sig på armarna. Är det nu det händer?

Det är då jag inser det. Jag identifierar mig inte med Dylan, utan med den förhatlige skinntorre mannen med pennan, Mister Jones. Jag reser mig, plötsligt oerhört självmedveten. Stänger av musiken, drar på mig morgonrocken och messar Fredrik. ”Tack för all hjälp, jag kommer att citera dig i artikeln. Vill aldrig mer prata om Dylan, kram.

Johan Tobias Sergel

Johan Tobias Sergel, även skrivet Sergell, född 28 augusti 1740, död 26 februari 1814, var en svensk bildhuggare, skulptör, målare, tecknare och riddare av Vasaorden.

Han har lånat sitt namn åt Sergels torg, Sergelarkaden och Sergelgatan i Stockholm samt Sergels väg i Malmö. Han var son till ett tyskt konstnärspar, Christoffer Sergell och Elisabet Swyrner, som flyttat till Sverige året innan sonen föddes – fadern var hovbrodör, systrarna, Anna Brita och Maria Sofia, var också de hovbrodöser.

Sergels talanger upptäcktes tidigt och han fick undervisning av Jean Eric Rehn och Jacques Adrien Masreliez. 1757 började han som elev hos den från Frankrike inkallade Pierre Hubert L'Archevêque, som skapade Gustav Adolfsstatyn vid nuvarande Gustav Adolfs Torg.
Han assisterade också denne vid utförande av två statyer för kungliga slottet.

En annan viktig händelse i hans tidiga utveckling var hans möte med gravören Per Floding, som introducerade honom i den nyantika stilen.

Nyanser av vitt

Beige är kanske att ta i...

de Compostela

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.

Et harum quidem rerum facilis est et expedita distinctio. Nam libero tempore, cum soluta nobis est eligendi optio cumque nihil impedit quo minus id quod maxime placeat facere possimus, omnis voluptas assumenda est, omnis dolor repellendus.

Sed ut perspiciatis unde omnis iste natus error sit voluptatem accusantium doloremque laudantium, totam rem aperiam, eaque ipsa quae ab illo inventore veritatis et quasi architecto beatae vitae dicta sunt explicabo. Nemo enim ipsam voluptatem quia voluptas sit aspernatur aut odit aut fugit, sed quia consequuntur magni dolores eos qui ratione voluptatem sequi nesciunt.

Mellanrum

Distance

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.

Et harum quidem rerum facilis est et expedita distinctio. Nam libero tempore, cum soluta nobis est eligendi optio cumque nihil impedit quo minus id quod maxime placeat facere possimus, omnis voluptas assumenda est, omnis dolor repellendus.

Sed ut perspiciatis unde omnis iste natus error sit voluptatem accusantium doloremque laudantium, totam rem aperiam, eaque ipsa quae ab illo inventore veritatis et quasi architecto beatae vitae dicta sunt explicabo. Nemo enim ipsam voluptatem quia voluptas sit aspernatur aut odit aut fugit, sed quia consequuntur magni dolores eos qui ratione voluptatem sequi nesciunt.

Optik

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.

Et harum quidem rerum facilis est et expedita distinctio. Nam libero tempore, cum soluta nobis est eligendi optio cumque nihil impedit quo minus id quod maxime placeat facere possimus, omnis voluptas assumenda est, omnis dolor repellendus.

Sed ut perspiciatis unde omnis iste natus error sit voluptatem accusantium doloremque laudantium, totam rem aperiam, eaque ipsa quae ab illo inventore veritatis et quasi architecto beatae vitae dicta sunt explicabo. Nemo enim ipsam voluptatem quia voluptas sit aspernatur aut odit aut fugit, sed quia consequuntur magni dolores eos qui ratione voluptatem sequi nesciunt.

The sign

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.

Et harum quidem rerum facilis est et expedita distinctio. Nam libero tempore, cum soluta nobis est eligendi optio cumque nihil impedit quo minus id quod maxime placeat facere possimus, omnis voluptas assumenda est, omnis dolor repellendus.

Sed ut perspiciatis unde omnis iste natus error sit voluptatem accusantium doloremque laudantium, totam rem aperiam, eaque ipsa quae ab illo inventore veritatis et quasi architecto beatae vitae dicta sunt explicabo. Nemo enim ipsam voluptatem quia voluptas sit aspernatur aut odit aut fugit, sed quia consequuntur magni dolores eos qui ratione voluptatem sequi nesciunt.

Alltså

Det gäller att skala av lager för lager för att slutligen nå kärnan.

Tröstshopping av döda ting vars främsta uppgift är att glänsa och glittra, och som inte först och främst indikerar vem man är, utan vem man skulle vilja vara.

Det kan vara en balklänning i silver, en tuktad gräsmatta eller en mandarinfärgad Lamborghini, alla tre skjuter på svaret på den frågan som alla famlar efter ett svar på; Att ta reda på vad det här livet ska vara till och vilken plats jag vill ha.

Krom, blänk och glans är svar på en fråga som man rodnar av att ställa.

Andra exempel på strunt är ytterligare en uppsättning matsalssilver, eller ett par läderstövlar med fjädrar, band och paljetter, men behöver inte vara det. Här måste man slå fast; det viktiga är inte vad som köps utan varför, och vem som tar beslutet.

Om inköpen sker för att livet känns tomt kan stövlarna inte hjälpa dig, sannolikt inte heller matsalssilvret. Längtan bort måste expedieras hemmavid. Resan till någonting är mycket mer välgörande än resan bort från något.

Nå, vad kan då vara kvalitet?

Verktyg och redskap i en vid betydelse som är förutsättningar för skapande, förädling, färd, hissnande möten, utveckling och tillväxt - hävstångsprylar, anständiga att köpa och lämpliga att ge bort.

Järnspettet är en stark symbol för aktivitet, och ett rakt och pedagogiskt exempel på på den åtråvärda hävstångseffekten, ett av de mest pålitliga verktyg vår civilisation känner, intuitivt, med god användarvänlighet, stor potential och hög driftsäkerhet - ett järnspett krånglar inte.

nytt, hett

Here’s to the crazy ones.The misfits.The rebels.The troublemakers.

The round pegs in the square holes.
The ones who see things differently.

They’re not fond of rules.
And they have no respect for the status quo.

You can praise them, disagree with them, quote them,
disbelieve them, glorify or vilify them.

About the only thing you can’t do is ignore them.
Because they change things.

They invent. They imagine. They heal.
They explore. They create. They inspire.

They push the human race forward.
Maybe they have to be crazy.

How else can you stare at an empty canvas and see a work of art?
Or sit in silence and hear a song that’s never been written?
Or gaze at a red planet and see a laboratory on wheels?

Apple make tools for these kinds of people.

While some see them as the crazy ones, we see genius.
Because the people who are crazy enough to think
they can change the world, are the ones who do.

Think different!